Art Spiegelman: Maus

Den 27 januari var det Förintelsens Minnesdag och återigen påminns vi om det obegripliga som inträffade för mindre än sjuttio år sedan.

Det är lätt att man slår det ifrån sig, att man inte orkar försöka förstå – det blir för absurt, för sjukt, något som aldrig kan hända igen… Och här finns också grogrunden till förnekandet – likaså fixeringen vid siffror; det viktiga blir att slå fast om det verkligen rörde sig om ett sjusiffrigt antal offer eller ”bara” ett sexsiffrigt…

Men hur ska vi då kunna förstå och relatera till vår egen verklighet? Hur skapar man balans och distans – och samtidigt kontakt med det ofattbara?

En väg är förstås skönlitteraturen och en av de allra bästa skildringarna är en roman i två delar, förklädd till tecknad serie.

 

 

Art Spiegelmans Maus – en överlevandes historia

som nu finns i en svensk samlingsvolym kom ursprungligen i två delar:

A Survivor’s Tale (Min far blöder historia) 1986

och

From Mauschwitz to the Catskills (Och här började det svåra) 1991

År 1992 belönades Maus med det prestigefyllda Pulitzerpriset.

 

Art Spiegelman är född 1948 och en av förgrundsgestalterna när det gäller amerikanska vuxenserier – Underground Comix. Spiegelmans föräldrar överlevde Auchwitz och Maus bygger på hans egen roll som en av dem som ”slapp” vara med. I hans barndom fanns minnet av den äldre brodern Richeu som dog under kriget, fem år gammal. När han var tjugo tog hans mamma sitt liv vilket antagligen bidrog till att han fyra år senare började göra en serie baserad på samtal med fadern. Den första versionen av serien publicerades i en tidning med namnet Funny Animals 1972. Mellan 1980 och 1986 omarbetade han den till en hel roman i serieform.

 

Maus berättar om Spiegelmans egen fars upplevelser i andra världskrigets Europa. Spiegelmans föräldrar kom från en borgerlig judisk miljö i Polen. Andra världskriget innebar att hela deras värld slogs i spillror, större delen av deras familj förintades och själva fick de genomleva fasorna i Auschwitz, innan de efter kriget kom till USA.

Spiegelmans egna samtal med fadern utgör ramhandlingen i boken. Detta ger historien en annan dimension, och boken ställer andra frågor än den typiska – hur kunde detta hända?

Art Spiegelmans position som son till en judisk ”överlevare” ger honom möjligheter att väcka frågor om hur det förflutna påverkar oss här och nu. Vad händer med människor som gått igenom detta, och hur påverkar det oss som slapp vara med?

 

I en sekvens skjutsar Spiegelman sin far i bilen. Fadern har just berättat om hur han svårt sjuk strax före krigsslutet fick hjälp av medfångar att hålla sig på benen under en transport till fots – att falla betydde döden. Spiegelman stannar för att ta upp en liftare, men fadern utbrister ”En liftare? Och – oy – det är en färgad, a shvartser! Tryck på gaspedalen. Fort!”. Senare diskuterar Spiegelman och fadern det inträffade.


”Men hur vågar du generalisera och säga att alla svarta stjäl! Det är…”
”Sluta! Ja? Du känner dom bara inte… När jag först kom till New York, jag arbetade i textilkvarteren. Innan jag hade aldrig sett färgade… Men där var det shvartser överallt och om jag la ifrån mej något av värde en sekund, så tog dom!”

(Maus II, sid 100)

 

Att lägga dessa ord i munnen på en jude – observera även den typiska brytningen – kan uppfattas som en antisemitisk nidbild. I detta fall handlar det i stället om det motsatta. Spiegelmans skildring av fadern är gjord med en kärlek och respekt som tar udden av alla rasistiska spekulationer.

 

Vid ett annat tillfälle diskuterar Spiegelman faderns ekonomiska sinne med sin styvmor.


”Han har alltid varit så – hm – praktisk.”
”Praktisk? Snål!! Han mår fysiskt illa om han blir av med en cent!”

”Jag trodde det var kriget som hade gjort honom sån…”

”Äh! Jag var själv i lägren… Alla våra vänner var i lägren. Ingen är som han!”
”Mm… Det är en sak som oroar mej med boken jag gör om honom… Ibland är han precis som den rasistiska nidbilden av den gamle gnidige juden.”
”HAH! Där sa du ett sant ord!”

(Maus I, sid 131)

 

I Maus blir världen inte bara svart eller vit – det finns inte antingen eller, inte bödel eller offer. Maus uttalar ingen dom, inget fördömande, utan reflekterar över ett människoöde i det stora hela, och blottlägger lite av det trauma som vilar över mänskligheten efter Förintelsen.

 

Kort sagt är bokens budskap att intolerans föder intolerans, att ingen kan svära sig fri från skuld och att ingen har rätt att vända Förintelsen ryggen. En bok som behövs! Läs!

 

[Maus diskuterades i Returkultur i Radio Östergötlands förmiddagsradio torsdag 4 februari]


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0