returkultur

Så här års, när julklappshysterien slår till igen, brukar jag alltid fråga mig om det handlar om julklappar för julkapparnas egen skull eller vad det egentligen är vi håller på med...

Jag minns en serie om Kronblom som jag läste för länge sedan. Att jag minns den tyder väl på att den gjorde intryck på nåt sätt. Den handlade om att Kronbloms fru Malin lånade en bok av grannen. Hon slog sedan in den och gav bort den till Kronblom i julklapp. När han sedan framåt trettonhelgen läst den och ställt in den i bokhyllan lämnade Malin tillbaka den till grannen och tackade för lånet. Jag har en känsla av att många julklappsböcker röner just ödet att (lästa eller olästa) hamna bortglömda i bokhyllan. Är det då vettigt att köpa dem för flera hundra i bokhandeln istället för att hitta något lite äldre - och beprövat - på en loppis eller ett antikvariat?

En dagstidning ställde nyligen frågan till folk på stan: Kan du tänka dig att ge bort begagnade julklappar? Svaret från de som fick vara med i tidningen var ett odelat JA. Stärkt av detta tog jag med mig en hel hundring för att riktigt shoppa loss på Myrorna. Och för denna pengasumma fick jag inte mindre än sju hårda paket att lägga under granen.

 

 

Här kommer de. Nu är det ju inte alls säkert att man hittar just dessa när man dyker in i en secondhandaffär, men se det som inspiration! Returkulturklappar är ett ekonomiskt alternativ som visar att man både bryr sig om miljön (recyclingtanken) OCH att man bryr sig om julklapparnas mottagare. Att handla returkulturklappar innebär att allt är personligt uttänkt och kvalitetstestat. Returkulturklappar ska nämligen köpas utifrån givarens egen erfarenhet av dem – det är personliga klappar som ges med hjärtat!

 

Arne Norlin och Gunna Gräs: Mittinattenmysteriet (1992) 10 kr

Till barnet som älskar att höra sagor. En bok som passar för 5-8åringar. Om Petter, en helt vanlig liten kille med ett helt vanligt liv och helt vanliga leksaker. Men en natt händer något som gör att han måste hjälpa sin leksaker att lösa mysteriet med Dart Vaders borttappade ben!

En spännande bok som man trots den fantasifulla historien känner igen sig i. Alla som lekt med Lego och andra leksaker har varit den lilla förminskade killen… Exemplet med Legotrappan…
Min egen erfarenhet av den här boken är att jag med behållning har läst den och läst om den många gånger  för mina barn. Just igenkänningsfaktorn kombinerat med det fantastiska gör att man minns den.

 

Ira Levin: Pojkarna från Brasilien (1977) 10 kr

Till den som gillar spännande romaner.  En riktig klassiker. Ira Levin var en amerikansk författare som är mest känd för Rosemarys baby (1967, filmatiserad 1968 med Mia Farrow). Pojkarna från Brasilien (1972, filmatiserad 1978 med Gregory Peck och Laurence Olivier) handlar om en nazistjägare som upptäcker ett försök att skapa en ny Führer genom att klona Hitler. 94 Hitlerkopior har klonats i Brasilien. En rak och spännande historia.
Mitt eget minne av boken är från en period i tonåren när jag slukade spänningsromaner, Stephen King, Ira Levin mm… Kanske en bok för någon i just den åldern..?

 

Cranks bästa recept (1982) 15 kr

Till den där släktingen som slutat äta kött efter ytterligare ett larm om grisar som mår dåligt…
Från den legendariska Londonrestaurangen som startade på 1960-talet och haft stor betydelse för spridningen av kunskap om vegetarisk kost. Själv minns jag att vi en period gjorde en bananpaj som finns i boken…

Nick Hornby Om en pojke Kassettbok (2001) 35 kr

En bra bok av Nick Hornby (som också blev en bra film). Handlar om Will som hittar på ett bra sätt att ragga kvinnor (han hittar på en son som förevändning att gå på träffar för singelföräldrar) men istället får den egensinniga tolvåringen Marcus med en deprimerad mamma på halsen.
Till den som inte har tid eller lust att läsa (somnar?) men som gillar att höra på en bok medan man sysslar med annat. (Boken kom 1998, Johan Ulvessons inläsning är från 2001, ett år före filmatiseringen med Hugh Grant.)
Egen erfarenhet: Lyssnade på den när jag brutit benet trots att jag läst boken. Johan Ulvessons inläsning ger boken en ytterligare dimension.

Allt eller inget (VHS) (1997) 10 kr

Hyllad brittisk film som många har sett men som man definitivt kan se fler gånger. Handlar om sex arbetslösa män i mindre brittisk industristad som får idén att göra en egen stipshow à la Chippendales. Bra skådespelare (t ex Robert Carlyle) och en riktigt rolig och underhållande story.
För den som fortfarande har VHS-spelare och som uppskattar komedier men med lite allvar…
Min erfarenhet är att det här är en film som hela familjen kan se tillsammans - trots stiptemat!

 

Ludvig Rasmusson: Män som pratar och andra kåserier (2001) 15 kr

Julen är en helg då man vill ta det lugnt på många plan, få ett avbrott i den dagliga lunken och ladda batterierna. För en del innebär det att man inte orkar läsa något som kräver större engagemang… Det är därför det dyker upp mycket kåseriböcker lagom till jul. En kåsör som under de senaste åren kommit med en rad böcker är Ludvig Rasmusson. Känd bl a från P1:s Gomorron världen (och med en karaktäristisk röst) Rasmusson skriver vardagligt enkelt men aldrig trivialt och ofta mycket underhållande.
En bok till någon som behöver njutningen av att läsa korta underhållande texter som ren avkoppling men ändå med en slags behållning… Det är just så jag själv läser Rasmussons kåserier.

 

Gabriel Garcia Marquez Hundra år av ensamhet (pocket) (1981) 5 kr

Till den som vill läsa TJOCKA böcker som räcker länge och som inte bryr sig om att boken ska vara snygg eller passa i bokhyllan. Den här boken (först utgiven 1967) skildrar livet i den lilla byn Macondo under mer än hundra år och är skriven i den berättartradition som brukar kallas Magisk Realism. Det innebär en hel del märkliga skrönemässiga inslag samtidigt som boken handlar om de vardagliga erfarenheterna av glädje och sorg, kärlek och hat osv…
Själv tycker jag att en riktigt bra bok är som en värld man går in i och som man saknar djupt och uppriktigt när man lämnar den. Det var så länge sedan jag läste den här boken så jag minns bara brottstycken av innehållet. Däremot minns jag känslan av saknad då den var utläst…

 

 

Lycka till med returkulturklapparna! Inslaget kan höras här.

Den 10 december ägnade sig Returkultur åt julmusiken. På Spotify finns omkring 2500 versioner av White Christmas. Behöver vi verkligen ännu fler versioner?? Men det är klart, en del versioner är bättre än andra...

Men det finns olika typer av julmusik, vilket framgår om man lyssnar på programmet. 

 

Kassettbandet – eller Compact Cassette som det heter på utrikiska – är verkligen en kulturyttring värd att uppmärksamma. Kassettbandet introducerades av Philips 1963 och revolutionerade musik- och ljudanvändningen under framför allt 1970- och 1980-talet. I jämförelse med rullbandspelaren var kassettbanden mycket enklare att hantera och möjliggjorde för väldigt många att med enkla handgrepp och till låg kostnad spela in både egna och andras musikaliska och omusikaliska ljud.

Själv tillhör jag en generation som växte upp med kassettbandspelaren. Jag fick tillgång till en sådan när jag var ungefär åtta år gammal och satte genast igång med att göra en massa konstiga inspelningar, mest av min egen röst. När jag blev lite äldre upptäckte jag möjligheten att spela in musik från radio. Plötsligt kunde man göra sitt alldeles egna urval. Kassettbanden stod för två olika sätt att lära känna sig själv. Dels genom möjligheten att distansera sig själv från sin egen röst, dels genom att hitta sin alldeles egna musiksmak genom de personligt hopsatta inspelningarna av musiken från radion.

Den stora grejen var väl annars att i och med kassettbandet blev ljudet mobilt. Visst hade man kunnat lyssna på radio i bilen tidigare, men nu blev det den alldeles egna musikblandningen som togs med på resan. Och så kom då freestylen! Idag när var och en bär med sig musikspelare dagligen i form av mobiltelefoner och mp3-spelare är det svårt att föreställa sig vilken revolution det var då man kunde sätta sitt eget soundtrack till vardagen. ”Såna där saker att ställa i öronen och gå ut i trafiken med musik och bli överkörd” som en av mina lärare uttryckte saken.

Det finns mycket att säga om kassettbanden… Bandlängden kan man till exempel ägna en hel del nostalgiska tankar! C30, C60, C90, C120 betecknade bandens längd i minuter. De vanligaste var C60 och C90. Generellt kan man säga att ju kortare banden var ju mindre krånglade de. C120 kunde man inte spela i sämre bandspelare. Däremot var C90 att föredra om man ville få in en LP-skiva på varje sida. Riktigt optimala var de dock inte. Det blev alltid en bandstump kvar på banden som man fick spola förbi eller spela in utfyllnad på. När de svenska Track-banden introducerades 1981 var det inte bara det att de hade en otroligt frän design jämfört med de band som fanns tidigare. (Alla andra kassettband såg likadana ut, med ett litet fönster där man såg bandrullarna snurra. Trackfönstret var ett stort A och bandspolarna snurrade i R:et och C:et som omgav det.) Nej det fiffiga var att de hade längderna C80 och C100, alltså betydligt bättre anpassat till LP-skivornas längd.
Nu sammanföll Tracksbandens intåg med att piratkopieringsdebatten tog fart (”Home Taping is Killing Music”) och att en ny kassettskatt infördes bidrog till att Track-banden fick en kort historia i början av 80-talet. Annat som bidrog var säkert att banden var dyra och att de inte riktigt höll vad de lovade kvalitetsmässigt.

Visserligen kopierade man kompisarnas LP-skivor men det bästa med kassettbanden var ju givetvis att göra blandband. Precis som Nick Hornby konstaterar i romanen High Fidelity så är det en konst att göra ett blandband. Det skulle vara en genomtänkt blandning som hade en logisk följd vad gällde musikaliska uttryck, tempon och teman. Att göra ett blandband till någon innebar ju att personen fick lyssna på de låtar man bestämt och i en fastslagen följd. Visst kunde man spola men inte var det som en CD där man bekvämt blippar mellan spåren eller kanske spelar dem i slumpordning… Nej blandband var viktiga saker…

Och hur är det idag? Är blandbandet utdött? Nej absolut inte! Det är bara att googla lite på m”blandband” för att försäkra sig om motsatsen. Dels fick blandbandet en renässans i och med filmatiseringen av Nick Hornbys High Fidelity i början av 00-talet, dels har vi ju nu fått nya verktyg för att skapa våra blandband. För vad är en delad spellista på Spotify annat än ett blandband? Fast utan bandtrassel och snabbspolning…

[Radio Östergötlands inslag Returkultur 3 december 2009 handlade om kassettbandet.]