Åke Sandin

Åke Sandin var en artist som trodde på sig själv även om inte samtiden gjorde det...

 

Åke Sandin föddes i Stockholm 1927. Han jobbade på posten, sjöng i kör, sysslade med amatörteater och drömde om att få ägna sig fullt ut åt musiken och scenen. 1964 satte han upp en egen revy med inhyrda proffsmusiker och året därpå startade han det egna skivmärket Jay. Genom sina kontakter i körvärlden fick han hjälp att skriva arrangemang till de egna låtarna och att hyra kört och orkester. Därför kunde han 1966 ge ut en egen singel: En kväll i november/Tiaderajda. Under perioden 1966 - 1968 gav han ut en handfull singlar, där han bekostade orkester, arr och kör ur egen ficka. Men framgångarna uteblev. Det blev inte placering på tio-i-topp.

Nu var motgångarna inget som hejdade Åke. 1968 bestämde han sig istället för att förverkliga sin dröm att spela in en hel LP. LP:n fick namnet "Rariteter i kokäkta konvolut". (Enligt en uppgift ska den ursprungliga titeln ha varit "Rariteter à la Schlagermakaren").

Kanske för att göra skivan intressantare, eller kanske bara för att han var den han var, fick Åke idén att producera världens första LP med kokäkta konvolut. Han köpte därför in tyg som han lät en sömmerska sy upp LP-konvolut av. Han ska också samma år ha hyrt Stockholms konserthus och anordnat en insamlingsgala för Biafra. Trots galan och LP:ns originella tygomslag så lyckades han inte heller nu nå några framgångar och han ska ha ägnat resten av sitt liv åt att betala av på de skulder han drog på sig för att kunna producera skivan.

Åke var med andra ord en ganska tragisk figur som levde för sin dröm, gjorde vad som föll honom in, men som från och med 1970-talet försörjde sig med att sälja tyg och dog fattig, sjuk och bortglömd vid sjuttio års ålder.
För att ytterligare spä på tragedin brändes hans kvarlåtenskap - skivor, masterband, korrespondens - av en god man vid hans död...

Åke Sandins var en originell artist. Han hade ett väldigt speciellt uttryck i sina alster som gör det svårt att jämföra honom med några andra artister. Lite revy och lite schlager, lite Povel Ramel, lite Tore Skogman... men, nja... det leder ändå tankarna fel. Det bästa är nog att lyssna på honom!

Åke Sandins kvaliteter är inte självskrivna. Melodierna är enkla och arrade på tidstypiskt sätt, texterna är ibland fyndiga men sällan briljanta. Sången är säregen och många anser nog att den lämnar en del i övrigt att önska… Nej, Åkes kvaliteter ligger i entusiasmen! Han trodde på det han gjorde också när andra inte gjorde det och var villig att offra en hel del för att förverkliga den dröm han bar på.

Själv var han medveten om att han inte passade in i 1960-talets svenska schlagerklimat. I Idolen konstaterar han:

Jag sökte en plats i solen
men inte blev jag Idolen

Kritiken mot musikindustrin och sextiotalets schlagertrender är ett återkommande tema i Åkes texter. I Melonen beskriver han till exempel hur han skriver en sång om Meloner som sprider sig som en löpeld över landet och att det som krävdes för att kunna haspla ur sig den stora hiten var ett rejält slag i skallen!

Men visst fanns det en ambivalens hos Åke Sandin. Å ena sidan ville han nog väldigt gärna vara en del av den etablerade musiksfären. Orkestreringar och arrangemang var viktiga för honom och musiken låter ofta tidstypiskt schlageraktig. Men så lade han till sina texter och sin säregna sångstil och då hamnade han i den originalitet som han framhärdade i, samtidigt som den låg honom i fatet.

man ska vara aktuell
stå pall för allt skäll
men inte - originell!

I radio har Åke Sandin mest spelats i sådana program som ägnat sig åt udda musik, till exempel Lasse O’Månssons radioproduktioner under 1970-talet, Bengan Wittströms program (t ex Plattetyder) och humorprogram som Putte Punch (på 1980-talet). Åke Sandins musik kan etiketteras med det som idag kallas för outsidermusik, något som under 90- och 00-talen varit föremål för ett nyvaknat intresse. Detta fenomen har bland annat att göra med Internet och de totalt förändrade möjligheter som det inneburit då det gäller att sprida såväl udda och bortglömd musik som hemproducerad amatörmusik.

I Stockholm finns Klubb Sunkit – en klubb och en webbplats för udda och märklig musik – som bidragit till att trigga intresset för outsidermusik eller sunkadelica. Det handlar inte främst om att skratta åt misslyckade artister utom om en kärlek till musik som inte är helt perfekt och till entusiasmen hos de som konsekvent gör sin grej utan att snegla åt det trendiga och "rätta". Man kan tala om en musikrörelse som kan ses som ett motstånd mot just den dussinmusik som Åke Sandin reagerade mot. Ett hyllande av det amatörmässiga men äkta.

I denna anda gav ett litet skivbolag som specialiserat sig på udda musik ut en CD med Åke Sandins inspelningar 2002. Därför kan vi sentida fans nu uppleva särlingen Åke!

I 60-talets schlagersfärer fanns inte plats för särlingen Sandin med den speciella sångstilen och texter som kritiserade den schlagerindustri han samtidigt ville slå sig fram i. Fyrtio år senare har Åke en given plats som föregångare på ett fält där många entusiastiska hemmamusiker med varierande talanger publicerar sig på olika sätt med dagens tekniska möjligheter. Idag behöver man inte ruinera sig för att förverkliga sin dröm att nå ut till publiken. I den bemärkelsen är Åke en slags martyr – han offrade sig för att visa att det behövs människor som trots motgångar håller fast vid sin dröm och tror på sig själva!

Eftersom större delen av upplagan av hans LP brändes vid hans död har dessutom skivan med sitt tygomslag idag blivit en verklig raritet! Och dessutom kan man inte säga annat än att hans kritik mot det likriktade musikutbudet fortfarande är skrämmande aktuell:

Nu är faktiskt botten nådd
Jag tar risken att bli missförstådd
men jag måste skrika ut
Läget är absolut akut

Det är så dumt så man vill gråta
åt det mesta av dagens lätta musik
Och texterna! Usch vilken gåta
Hu dom kan vara varandra så lik

Man lider brist på fantasi
Det är en märklig industri

För har man bestämt att göra en hit
gör man bara svart till vitt
Hitten blir man inte kvitt
Den sitter fast som kitt

Innan du vet ordet av
Har du blivit hittens slav
Du kastas på ett upprört hav
Och hivet går runt som ett cykelnav

Men ringa risk ändå att det trillar av

(Botten är nådd 1968)

 

[Åke Sandin och hans musik diskuterades i Radio Östergötlands inslag Returkultur 10 september 2009.]


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0