nednaleddem agilmeh

Backmasking är för många ett inte helt välbekant begrepp, men om man säger dolda baklängesbudskap i musik, då vet betydligt fler vad man pratar om!

Backmasking dök upp som fenomen under 1960- och 1970-talen. Framför allt var det LP-skivor i rockgenren som ansågs innehålla hemliga subliminala budskap, det vill säga saker som lyssnaren inte medvetet uppfattade men som troddes kunna påverka genom att hjärnan omedvetet vände på de bakvända orden och tog emot budskapet.

Att backmasking etableras som kulturellt fenomen under just den här tiden har givetvis dels med teknikutvecklingen att göra – att det var möjligt att faktiskt spela en LP-skiva baklänges, om än med viss möda – och dels har det att göra med det hot som vissa grupper såg från den ungdomskultur som bland annat tog sig uttryck i rockmusikens intåg och utveckling.

Det allra mest kända exemplet på så kallad backmasking är nog Led Zepplins  klassiska låt Stairway to heaven som kom 1971, emellanåt utsedd till världens genomtiderna bästa rocklåt. (Och flitigt spelad av alla glada amatörgitarrister med rockstjärnedrömmar...)

Framför allt var det följade textpassage som blev föremål för backmaskinghysterin:

If theres a bustle in your hedgerow
Dont be alarmed now,
Its just a spring clean for the may queen.
Yes, there are two paths you can go by
But in the long run
Theres still time to change the road youre on.

Att det är en väldigt kryptisk text som är svår att tolka även rättvänd har givetvis bidragit till att den kommit i skottlinjen.

En i mitt tycke rimlig tolkning är att man inte ska bli upprörd av förändringar omkring en utan se det som en möjlighet till förnyelse och förändring till det bättre.

Men spelat baklänges så tyckte sig många istället höra följande:

So here’s to my Sweet Satan.
The other’s little path would make me sad, whose power is faith.
He’ll give those with him 666.
And all the evil fools, they know he made us suffer sadly.

Det finns också en annan lite roligare tolkning av sista raden:

There was a little tool shed where he made us suffer, sad Satan.

Oavsett om man tror på djävulens lilla verktygsskjul eller ej så kan man konstatera att många engelska ord låter som “satan” [sejtön] baklänges!

Ett annat exempel på backmasking är den roll det spelade i samband med The Beatles den så kallade ”Paul is dead”-teorin. Låten “I’m so tired” på Beatles vita dubbelalbum avslutas med att John Lennon mumlar något. Spelat baklänges ska det kunna uttolkas som

“Paul is a dead man, miss him, miss him, miss him”

Här ingår backmasking som en form av dolt budskap, tillsammans med skivomslag, låttexter och annat där the Beatles av någon outgrundlig anledning ska ha antytt att Paul bytts ut…

Det finns fortfarande folk som hittar dolda budskap i musiken, till exempel hos Britney Spears och Backstreet Boys, men en slags kulmen på hysterin kring backmasking kom 1990 i och med rättegången mot hårdrockbandet Judas Priest som ansågs ha bidragit till ett självmord genom att dolda uppmaningen kunde uttolkas i låtarna på deras album Stained Class från 1978.

Parallellt med att det frenetiskt letades efter baklängesbudskap i framlänges sjungna textrader så började en del musiker lägga in baklängesvända inslag i musiken. Det vill säga talade textrader som hördes baklänges då skivan spelades framlänges. Alltså fick man sig till livs ett verkligt budskap om skivan spelades baklänges!

Den här medvetna backmaskingen gjordes främst för att skämta med fenomenet, som en reaktion på utpekandena och paniken eller som en kommentar med glimten i ögat. Ett utpräglat exempel på detta är Fire On High på Electric Light Orchestras album Face the Music 1975. I början av låten hörs en baklängesröst som rätt vänd sager "The music is reversible but time is not. Turn back. Turn back. Turn back. Turn back." Anledningen är en anklagelse om satanistisk backmasking på albumet Eldorado som kommit året innan, 1974. Textraden

"I'll sail away; On a voyage of no return to see”

lyckades belackarna få till

"He is the nasty one - Christ you're infernal”.

ELOs förgrundsfigur Jeff Lynne kommenterade detta, inte bara genom Fire On High utan även några år senare på en LP med namnet Secret Messages (1983).

Ett annat välkänt exempel på glimten-i-ögat-backmasking är Empty Spaces på Pink Floyds The Wall 1979. Om man gör sig besväret att vända på inspelningen så får man höra Roger Waters säga:

"Congratulations, you have just discovered the secret message, please send your answer to old Pink, care of the funny farm, Chalfont."

En annan rolig backmasking finns på B52s Detour Through Your Mind (Bouncing off the satellites 1986):

"I buried my parakeet in the backyard. No no, you're playing the record backwards. Watch out, you might ruin your needle."

B52-budskapet sager också något väsentligt som rör själva tekniken: När LP-skivorna allt mer ersätts av CD under 1990-talet blir det allt svårare att spela skivor baklänges. Samtidigt blir det lättare att vända på musik med hjälp av datorer. Hur som helst blir det tråkigare att ägna sig åt backmasking.

Att det idag tekniskt sett är väldigt lätt att spela musik baklänges i datorn förtar förstås det hela lite, men samtidigt är det ju lättare att hitta riktiga omskakande godbitar. Varför inte vända på lite mp3:or och göra sitt eget bidrag till konspirationsteorierna?

Det kan ju inte vara allt för svårt, vill man så går det, tänkte jag och kastade mig över några musikaliska altser som jag alltid tyckt varit mer än lovligt suspekta. Det första försöket blev väl sådär… Att vända på Snoddas Flottarkärlek resulterade visserligen i ett tydligt ”Har du samma gädda?” men betraktat som subliminalt budskap tyckte jag att det var lite blekt.

 

Snoddas framlänges: Snoddas baklänges:

 

MEN redan på andra försöket gick det bättre! Det kunde man ju begripa att det var något skumt med Tomas Ledins textrad ”Inte ett moln så långt ögat kan nå”. Och hör och häpna, spelat baklänges hörs det klart och tydligt – om än lite sluddrigt – att det han egentligen sjunger är ”moln hänger över oss, moln ser vi...”

Ledin framlänges: Ledin baklänges:

 

Så kom inte och säg att det inte går att hitta intressanta budskap genom att spela musik baklänges!


[Fenomenet Backmasking diskuterades i Radio Östergötlands inslag Returkultur 24 september 2009.]



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0