Den eviga vinylen

LP-skivan har inte kommit tillbaka, den har bara aldrig försvunnit. I många hem förpassad till kartonger i vindsutrymmen och garderober har den bidat sin tid. Om inte förr så är det nu dags att plocka fram rariteterna, försiktigt lägga dem på skivtallriken och sänka nålen...

 



"På vinyl helst..." - Visst minns vi Jonas Indes karaktär Hardy Nilsson, musiknörden med Norrköpingsdialekten i Killinggängets TV-serie Percy Tårar: vinyl är för de initierade och kunniga!

Men nu släpper artister som Winnerbäck, Thåström med flera begränsade numrerade upplagor av album i LP-format som blir samlarobjekt. Lars Winnerbäcks dubbel-LP ”Stackars hela Sverige” kunde till exempel nyligen ropas in på en auktionssajt på nätet. Begärt pris var 1995 spänn…

Vinylskivan ger enligt somliga en bättre ljudupplevelse än en CD, men till vinylens fördel kan man också lägga det visuella! Dels skivomslaget förstås som gör sig betydligt bättre i LP-format, men också skivan i sig som har ett helt annat estetiskt värde än den lilla CD-skivan, inte minst då vinylen var i annan färg. När jag 1990 köpte Midnight Oils Blue Sky Mining så fanns det förstås en viss känsla att själva vinylen inte var svart utan klarblå!
Och har ni tänkt på att till och med musiken är synlig på ett helt annat sätt på en LP. När man betraktar en vinylskiva kan man till exempel så hur de röjigare låtarna har en ljusare färg än de lugnare – helt enkelt därför att de fysiska spåren i skivan har olika struktur!

I reklam för en ”hårddisk-CDspelare” i en musiktidning såg jag nyligen argumentet att det tar så lång tid att plocka fram en CD och stoppa den i spelaren, lyssna, ta ur den, stoppa tillbaka den i fodralet etc. Med hårddiskspelaren kan man ladda in hela CD-samlingen på en hårddisk och ha hela skivsamlingen tillgänglig med bara några knapptryck. Men då missar man ju poängen att det är en slags ritual att ta hantera skivan! Och jämför man sedan CD:n med LP-hanteringen så är det ju ytterligare ett kliv. Jag sällar mig till dem som menar att det är nyttigt att få gå och vända eller byta skivan var tjugonde minut. Man får helt enkelt ett mer aktivt förhållningssätt till musiken samtidigt som det blir ett mer avslappnat lyssnande: om det är för lätt att byta spår fram och tillbaka så kan det bli ett stressmoment – man jagar de bästa låtarna och missar allt som man kanske skulle lärt sig uppskatta om man verkligen lyssnade på det.


LP-skivan sjunger långsamhetens lov – den representerar en flykt tillbaka till ett långsammare tempo som vi kanske håller på att förlora. Det är anledningen till att LP-skivan kommer tillbaka. Och att vi ägnade den en halvtimme i Returkultur.

 

[LP-svinan snöade vi in på i Returkultur i Sveriges Radio Östergötlands Förmiddagsradio den 20 maj]


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0